Frågor och svar om Centrala koncept

Det finns flera saker som medför att en text om samverkan och ledning på konceptuell nivå kan vara utmanade – både för den som skriver och den som läser. Den främsta orsaken till detta är att samverkan och ledning inte går att ta på, som vi kan med ett fysiskt objekt. Därför behöver vi olika tankeverktyg för att fånga vad det är vi håller på med, och tankeverktyg är abstrakta. Om vi förenklar våra abstrakta resonemang för mycket finns det också en risk att vi till slut tänker fel.

En annan utmaning vid konceptuella resonemang är att texten ska hålla för alla tänkbara situationer och sammanhang. Om vi lägger för stort fokus på den väldigt konkreta delen av hantering av samhällsstörningar riskerar texten att bli bunden till en viss situation eller ett visst sammanhang.

Slutligen behöver de konceptuella resonemangen hänga ihop, vilket gör det nödvändigt att fånga upp och beskriva innehållsmässiga kopplingar mellan ett centralt koncept och ett annat.

Bland annat att ett och samma ord får (alltför) många olika betydelser i en och samma text. Dessutom kan verbet ”inrikta” krångla till språket. Vi har redan ett strukturerat innehåll i vad man gör i kapitlet om generella aktiviteter, och där är aktiviteterna redan namngivna. Istället för att säga ”inrikta” är det därför bättre att vara mer konkret genom att skriva specifikt vilka aktiviteter som avses.

Utifrån den konceptuella grunden är samordning inte något man gör. Det är snarare själva syftet, det som behövs för att på bästa möjliga sätt nå effekter. Vi vill undvika att ett ord får alltför många olika betydelser eftersom det kan leda till missförstånd.

Under en samhällsstörning genomförs arbete för att i realtid kunna se till att rätt resurser gör rätt aktiviteter på rätt plats i rätt tid. Det skulle vara otillräckligt att kalla detta arbete för ”planering” eftersom planering i sin definition är något man gör i förväg, alltså innan ett genomförande. Planering och koordinering omfattar därmed allt det som görs för att rätt aktiviteter ska ske på rätt plats och i rätt tid – oavsett tidsperspektiv.

De generella aktiviteterna bygger på innehållet i många metoder för samverkan och ledning som redan finns. Vi har försökt hitta gemensamma nämnare, och utifrån dessa utveckla ett generiskt resonemang som inte är låst vid att allting måste ske i en sekventiell ordning. En del aktiviteter sker parallellt, medan andra i ordning. Allt beroende i vilket skede man befinner sig inför och under en hantering. På grund av att de generella aktiviteterna kommer från en minsta gemensam nämnare kommer många sannolikt känna igen sig, men allt kommer inte vara bekant för alla.

De generella aktiviteterna stämmer överens med många teorier om problemlösning och beslutsfattande, även utanför området Samhällsskydd och beredskap. Detta skapar förutsättningar att använda befintlig kunskap, till exempel om hur människor fungerar – och inte fungerar – i kontexten samhällsstörningar.

Med beskrivningen av de generella aktiviteterna har vi velat fånga kärnan i det vi gör när vi arbetar med att uppnå inriktning och samordning. Man skulle kunna beskriva momentet ”uppstart” på många olika sätt – till exempel som ”att någon genom kommunikation varseblir ett behov att dra igång en verksamhet”, ”beslutar sig för att göra det med målsättningen att en sådan verksamhet ska rulla inom X timmar”, ”tar fram en plan, eller utgår från en befintlig plan, för att samla rätt personer på rätt plats i rätt tid” och så vidare.

Det går också att se exempel som ”uppstart” som en kringaktivitet som inte direkt är en del i de generella huvudaktiviteterna. Kringaktiviteter kommer alltid förekomma. Andra exempel är hantering av ekonomi eller förplägnad till de som arbetar med samverkan och ledning.

Ledarskap är en avgörande del för ett fungerande arbete med att uppnå inriktning och samordning. I kommande texter ska vi beskriva ledarskap utifrån såväl vetenskap och beprövad erfarenhet som konceptuell grund och i förhållningssätten. Konceptuell grund ger en förutsättning för att diskutera ledarskap i flera olika sammanhang med olika villkor.